Green Day beskrivs oftast som ett punkrockband, och bör således producera just punkmusik. Men precis som med alla genrer så är det inte lätt alla gånger att vara en tvättäkta utövare – en ”purist” om man så vill. Vad krävs egentligen för att en låt ska få kallas för en punklåt? Vad behöver man göra för att skriva en sådan? Vad får man inte göra?
Punken växte fram i mitten av 1970-talet i Storbritannien, USA och Australien. Den kan ses som en reaktion på den rådande kommersialiseringen av rocken – hur den inte riktigt längre verkade handla om musiken, men mest allt runt omkring. I samband med att Sex Pistols slog igenom i England exploderade punkrocksscenen. Den låg precis rätt i tiden, varande en avsiktligt okomplicerad genre. Musik som vem som helst skulle kunna spela. I regel hade också musiken någon form av politiskt budskap, vilket också är tydligt om man ser till Sveriges bidrag till punkmusiken i slutet av 70-talat. Där hittar vi förstås band som Ebba Grön och Grisen Skriker.
Men fordras det då, för att en låt ska få falla inom punkrockgenren, att den bara innehåller tre ackord, har ett klart politiskt budskap, och är allmänt underground och icke-kommersiell? Och att produktionen följer DIY (gör det själv)-etiken? Dessa förutsättningar krånglar förstås till det för ett så oerhört framgångsrikt band som Green Day. Varande som de är anslutna till ett ledande skivbolag och med en uppenbart ”icke-punkigt” sofistikerad stil (om man får använda sådan terminologi), har gjort att de fått kritik för att de fortfarande låter sig associeras med termen. Framträdande punkartister såsom Sex Pistols frontman John Lydon har öppet uttryckt ilska över just detta. Billie Joe har i intervjuer tonat ner betydelsen av genre och menar att musiken går före. Han har också talat om det ganska breda spektrum av artister och band som inspirerat honom som låtkompositör.
/ Gästinlägg