tack! men tycker om att läsa om människor och deras liv och det verkar som om du har vart med om en del och det verkar som om du e väldigt smart! (jag uppfattade dej inte som bitchig iaf!)
ja vet att man egentligen inte ska förlåta för att öppna sig men det är sättet jag har lärt mig att leva, att alla ska vara byggda efter mallar och alla ska vara felfria. Så det tar ett tag att lära sig att vara annorlunda eller bara vara på det sättet man vill vara på kan i slutändan göra en lyckligare än att vara en till i mängden och därför är det så otroligt kul att läsa om folk som gjort som dem vill och som sagt i slutändan vara väldigt glada!
Jag grät också när dem spelade WMUWSE och även fast det är en låt med mycket få ord och många uppreppningar så e det otroligt mycket känslor i den som gör att många kan ha egna koplingar till den!

Jättefint skrivet! Det var kul att träffas, även om du knappt kände igen mig

Sjukt fint skrivet,jag var jättenära att börja gråta när jag läste.
Du vekar vara en jättehärlig person,WMUWSE har hjälpt mig mycket också,jag hade en tuff tid och kände att ingen ville lyssna och jag hade ingen att dela smärtan med,så hittade jag WMUWSE och visste att Billie/Green Day alltid skulle finnas där,både när jag var överlycklig och jätteledsen.
Jag kan relatera till dig lite också,det där om skolan och pluggandet,nu är jag mer öppen och säger mer ofta vad jag tycker om saker och ting.

SJUKT FINT SKRIVET DUDE! <3

finaste jag läst på länge ._. verkligen!

Fint skrivet, synd för din Mormor.

Good Riddance Time of your life, har fått mig börja grina en gång när man verkligen förstår hur det passar in på sin känsla.

Underbart skrivet , verkligen. Det är helt sinnessjukt hur mycket musik kan hjälpa en genom svåra saker.

ok, min mormor dog 2004 då jag var 8. Hade inte börja lyssna på GD.. Jag var inne i ett så kallat 'hits for kidz' och älskade typ brittan och stuff. Min syrra var strax elva år och hade precis hört american idiot, WMUWSE och holiday, och hon blev kär kan man nog säga. Jag kommer ihåg när vi satt vi matbordet och min syster berättade om WMUWSE och jag fick låna hennes skiva,. Spår 11, var min favorit.
Som sagt var jag 8 och kunde inte fatta ett skit av låten, men WMUWSE har alltid varit kopplad till mormor för mig.

haha, blev lite mer än vad jag trodde

Alltså... ja. Helt underbart fint skrivet. Verkligen crazy att musik kan hjälpa en så mycket i livet. Vet själv att jag efter aktivt började lyssna på sån musik jag älskar och inte bara random shit så vågade jag mer och var mer mig själv. Jag var oerhört blyg förut, är ännu ganska också. Men det blir bättre och bättre hela tiden, och jag vågar mer och mer för var dag som går.
Det där med din mormor tyckte jag var otroligt fint, att hon kunde stå emot cancern. Helt overkligt. Kan nu känna igen mig litet med Wake Me Up When September Ends också. Jag har alltid älskat låten, men under konserten i tisdags började tårarna rinna när de spelade den. Orsaken var för att jag började tänka på min älskade morfar, som dog för många år sen. Jag trodde inte att jag skulle reagera så.

Men hursomhelst, blev lite långt detta nu. Ska avrunda här, och hoppas på att vi ses i Manchester, du verkar vara en härlig person!

Om du undrar så fick jag gås hud när jag läste.. varför? Ingen aning.


Om du undrar igen så kallas jag Mushroom.. varför? Vem vet!

asså shit, jag sitter helt gråtfärdig här.

Åh, när jag läste din text om din mormor kom jag ihåg när jag hörde WMUWSE första gången. Den gick rätt in i hjärtat och träffade precis där all sorg och saknad efter min pappa (som dog 6 år tidigare och som var ett GD-fan btw) satt. Tårarna rann och jag kunde nästan inte lyssna färdigt.

Tyvärr lyssnade jag sönder låten de första åren efter att AI släpptes, så nu är den inte alls lika känslosam längre, men din text gav tillbaka lite av det till mig. Tack för att du delar med dig.

Verkligen jättevacker skrivit. Beklagar det med din mormor.
Tycker du borde satsa på typ författare också, skriver otroligt bra och rörande.

Jättefint skrivet, tack för att du delade med dig. Jag kände igen mig mkt i det första du skrev, om att du var ganska alldaglig, lite utstött och inte riktigt vågade stå upp för dig själv innan du började lyssna på GD, för precis sån var jag också. GD fick mig att våga säga vad jag tyckte, att ta plats och helt enkelt vara den jag är. (Samt att klä mig utstickande och färga håret i galna färger)
Jag beklagar det med din mormor, väldigt tråkigt att höra. Wmwse måste betyda extra mkt om man har en släkting eller vän som dött.

Det är otroligt att det finns så många fler än jag som har relationer till GD och deras musik på olika sätt, det är alltid lika intressant att läsa folks historier.