*updated*
K, sitter här nånstans på västkusten och lyssnar på ett bootleg från i lördags.
Detta inlägget ska dels presentera mig och dels berätta min historia och personliga koppling till Green Day.
Jag vet inte riktigt allas kopplingar till GD men när jag hör låtar som minority, WMUWSE och Good Riddance. Så blir det som alla klumpar i mitt bröst löses upp och jag bara släpper ut alla känslor, jag blir alldeles varm inombords och det känns som jag är kär eller nåt, samtidigt som jag blir ledsen.
Men det finns en riktigt bra anledning till detta. Första gången jag hörde GD var när gick i 8:an (03-04 nån gång). Det var en polare som spelade Basket Case på en musik lektion och jag var halt såld. Köpte Nimrod som första skiva. Älskar den fortfarande så sjukt mycket. Sen kom ju AI kanske några månader senare så det var sån sjuk bra timing. Iaf tiden fortlöper och när dom spelar i Scandinavium så blir jag så sjukt glad! Jag frågade mina päron om jag fick gå, (detta var när jag hade fyllt 15) Dom sa nej. Men ajg lyckades få dom att gå med på att jag kunde få gå om jag fick med mig någon myndig...
Innan jag började lyssna på Green Day var jag en sådan där person som bara koncentrerade mig på skolan. Jag var inte mycket för sociala kontakter utan höll mig till mina barndoms kompisar och spelade tv spel och pluggade som sagt. Jag var mörkblond i håret, hade aldrig nästan brytt mig om kläder och stil. Hade svårt att säga vad jag tyckte och var inte så mycket för att prata, lite lätt mobbad och utstött var jag oxå...
Iaf jag ar i desperat jakt efter någon som mina föräldrar kände och litade på. HIttade ingen, PANIK. Typ nån dag innan biljetterna släpptes fick jag reda på att min kusin gärna ville gå
Så jag blev obesrkivligt super glad!
Iaf bokade biljetterna och allt (ståplats så klart), månaderna gick i slowmotion men tillslut, TILLSLUT kom dagen d. 3 juli 2005 åker jag och min kusin till göteborg och går på Green Day! Det var en sån där helt obeskrivbar känsla! (hade varit på Scandinavium tidigare och sett hockey). Men att stå där nere och bara se den gigantiska scenen framför mig var helt underbart. Den konserten verkligen "blowed my mind" jag har aldrig varit så glad eller blivit så obeskrivligt överlycklig. Allt showande, och allt var bara som en dröm för mig.
Någon gång under denna konserten bestämmer sig mitt undermedvetna för att det var dags för mig att släppa taget. Att våga öppna mig själv för andra människor, och framförallt vara ärlig mot mig själv och göra det jag vill och sluta bry mig om vad andra tycker.
Jag hade iofs alltid stått ut lite, men innan tog jag det så sjukt negativt. Men nu såg jag det som positiv att stå ut. Att på något sätt inte bara visa vad man står för utan hur man själv tolkar det.
Nu var det ju inte så att jag heltplötsligt ändrade mig på 2 sek. Men sakta men säkert öppnade jag mig liite liite i taget. Det formade om mig och gjorde mig till den glada, random personen som bryr sig om andra och alltid vill ha fler vänner. Folk känner mig som bl.a. Thomas, tompa, Mitaki, random dude, petronella, etc.. Och nu även svampen!
Nu säger jag ju inte att allt löste sig tack vare Green Day, långt ifrån det finns fortfaraned lite problem inombords. MEN det var första steget, det var det som sade snöbollen i rullning som bara har vuxit sig större och större år efter år, och det är en tydlig utveckling som jag gillar och vill att den ska fortsätta.
Det var anledning 1 till att jag verkligen älskar Green Day
Här kommer nu anledning nummer 2: