Rocktober
Åkte ner i fredags den 23 Oktober på en liten Green Day minitour, 4 spelningar var inbokade;
23/10 London, 02 Arena
24/10 London, 02 Arena
26/10 Sheffield, Sheffield Arena
27/10 Birmingham, NEC Arena
Kom fram till hotellet i Oxford Circus runt 16.00, packade upp lite grejer och drog sen ganska snart till arenan för att möta upp Rocktobersällskapet. Visade sig att det tog lite länger tid än jag räknat med då jag gick vilse någonstans i Canary Wharf, sprang runt där i cirka 2 timmar i något som liknade en svensk förort x5. Tillslut, efter att ha frågat typ 4 pers om vägen tog jag en taxi och anlände till arenan
10 minuter innan Prima Donna gick på scen, Ställde mig långt ut till höger där jag lyckades komma längst fram där jag även träffade på Sharon, en av personerna jag planerat att träffa innan spelningen.
Showen såg i princip ut som den i Stockholm, förutom att dom klämmde in 2000 Light years away, vilket var lite sweet. Efter spelningen, drog vi alla till en pub inne i The 02 ett par timmar och diskuterade allt från Billies Joes hår till the early days och allting däremellan. Dagen därpå blev det lite kringvandring i London, lite skoköp och diverse andra prylar.
Skulle precis ringa dom andra när min mobil går sönder, sjukt bra timeing.
Drar iaf till samma pub vi träffades på dagen innan där alla redan är samlade när jag anländer.
Blir lite konsertpepp och gruppfoto innan folk börjar ställa sig i kön. Ställde mig även idag ute till Höger där man såg jävligt bra när man kom längst fram. Green Day gick som vanligt på lite efter 8 och efter ett par låtar skriker Billie "You know, the second
night is always better than the first" Vilket senare mycket riktigt kom att stämma då han drog igång Burnout och Armatage Shanks efter varandra, följt av When i come around och Going to pasalaqua. Helt häpen när han drog igång Going to pasalaqua, vad är oddsen liksom, tror jag dog lite inombords då.
Hade tidigare samma dag tänkt "Fan, kanske dags att sluta försöka ta sig upp på scen, en gång är enough, right?" Men då dom började spela Knowledge och började leta efter en trummis, vilket han verkade ha lite problem att hitta, tänkte jag att vafan, det är väl lika bra att försöka, så jag drog upp mitt gula örngott som det stod "I play Jesus of Suburbia" på och viftade som fan och skrek och folket jag kände runt omkring mig började peka på mig när Billie kom ut mot vår kant.
Billie: "You play drums?"
Jag: "Yeah"
Billie: "How long have you played for?"
Jag: "5 år"
Billie: "How old are you?"
Jag: "18" (Vilket väl hela alltet må ha varit lite små lögnaktigt)
Billie: "Alright get your ass up here"
Fattade ingenting först. alltså, det händer inte en gång, och två gånger?
Blev iaf eskorterad upp till Trés trummor bakifrån av en Livvakt. Jag tror jag grät en tår av lycka på vägen upp. Väl uppe vid Tré gav jag honom en puss på sin EXTREMT svettiga panna, Han visade mig hur jag skulle spela, vilket väl är det enklaste trumkompet som existerar, men när nerverna väl kickar in när man sitter där inför 20000 pers stirrandes på en blev det inte lika enkelt längre, lägg även till det faktum att jag inte spelar trummor. Tänkte att "bäst att göra det enkla bra än att göra det svåra dåligt" så jag höll mig till the basics, försökte dock släppa
loss lite men Tré Skrek direkt till mig att "Keep it simple". han skrek även; "you're doing great" och "you rock man".
Kändes lite fint.
När låten väl var slut, lät han mig dricka öl ur hans mugg, inte en mun utan jag skulle halsa hela skiten tyckte han. Sen fick jag gå ner till Billie, och när jag närmade mig honom kunde jag inte låta bli att hämnas lite på honom och drog tag i hans ansikte och hånglade upp honom.
Var sjukt exalterad, frågade honom om han kommer ihåg mig från Göteborg 2005, men det verkar inte som det, så innan han sa att jag skulle göra ett stagedive klämde jag in "I love you man". Kutade mot slutet av catwalken och hoppade med ryggen före, för att inte peta ut ögonen på någon med mina trumpinnar. Blev direkt neddragen av vakterna och fick springa mellan staketet och scenen tillbaka till min plats där jag på vägen såg 10-15 pers av Rocktobergänget.
Fick en liten mental breakdown efteråt och gick längst bak i Arenan, ville ringa alla jag kände men hade bara numret till min flickvän och morsan i huvudet. Fick iaf tag på numret till Chris och ringde honom lite snabbt och typ svamlade bara(?) Man kunde verkligen se att Green Day var på topp denna kväll, jämfört med första kvällen på 02.
På måndagen bar det sen av till Sheffield för ytterligare en konsert Där det bland annat bjöds på Murder City och första raderna ur Mother Mary och Dissappearing boy och Give me novacaine. Dagen efter åkte vi till Birmingham där setlisten såg liknande ut förutom att dom lirade At the library, återigen en låt man aldrig trodde man skulle få höra.
Var lite tråkigt att behöva åka hem dagen efter, men det var ju trots allt en rätt lyckad resa där jag med mig hem fick 3 plektrum, ett par trumpinnar och minnen för livet, samt en rejäl förkylning